Ukrainakriget och boken om liberal nationalism

Igår hade jag möte med bokförlaget. Det är lite finslipning kvar, men i princip är manuset klart och boken är planerad att komma ut i slutet av sommaren.

Den här bloggen kommer uppdateras när det närmar sig, och jag kommer att länka till recensioner och egna texter som har med boken att göra.

Under våren kommer jag primärt att arbeta med andra skrivprojekt, bland annat ett läroboksprojekt tillsammans med Andreas Bergh. Tyvärr är det inte möjligt för mig att försörja mig enbart genom att delta i samhällsdebatten med frilanstexter. Men det stöd jag får av läsare via Patreon är mycket uppskattat, och bidrar till att jag kan avsätta tid att skriva texter i samband med lanseringen av boken.

Det dagsaktuella politiska läget är naturligtvis omtumlande på många sätt. Men vad gäller specifikt temat liberal nationalism så måste man nog konstatera att det idépolitiska landskapet nu är under snabb förändring. Flyktingkrisen 2015, pandemin, och nu Ukrainakriget, har alla bidragit till ett upplevt behov av omorientering och omvärdering av förhållandena mellan individ–samhälle–stat.

Ukrainakriget har tydliggjort för många att det inte ligger någon motsättning i att önska sig en liberal demokrati och samtidigt värdesätta nationalstaten och kollektivt självbestämmande. Tidskriften Liberal Debatt kom nyligen ut med en linjetext som slog fast att liberaler måste ompröva sin hållning till nationalism och nationalstat.

Det tvingar oss liberaler att inse att vi måste värna och stå upp för nationalstaten. Under för lång tid har den västerländska liberalismen sett nationalstaten som en historisk anekdot, och allt som påminner om nationalism har behandlats som ett första steg mot fascism. Det duger inte längre.

Vi får inte släppa universalismen, och vi måste utveckla, utvidga och fördjupa det europeiska samarbetet. Men vi måste också inse att våra värderingar är knutna till våra kulturer, och att våra fri- och rättigheter är knutna till våra medborgarskap.

Svaret på högernationalism är inte bara globalism, utan också liberal nationalism.

Igår hade även SvD:s Lisa Irenius en text på likande tema (och med en bra påminnelse om hur nationalismen lätt slår över och blir extrem och krigisk). Jag har även fått två inbjudningar om att hålla föredrag. Så intresset har verkligen tagit fart.

Jag är särskilt glad att Liberal Debatt nu står bakom liberal nationalism. Det är nog första gången (i modern tid) som en formell organisation (tidskrift/tankesmedja/parti) i den svenska politiska debatten förespråkar liberal nationalism. Jag minns mina första texter på temat, under 2015, när jag beklagade mig över att liberal nationalism saknades i den svenska idédebatten och bland de politiska partiernas samhällsvisioner. Så detta är lite av en milstolpe.